blr det ingen här va. För i år har det bara varit såhär att det sugit så sjukt mycket pung, nästan allt. Tusen miljarder tårar och två sövningar och förhoppningar som grusats och jävligt jobb och ägg med skal som fastnar så det går sönder och skitömma benhinnor när det finns spring i hela kroppen.

Bra saker (ändå):
June blev stor och gjorde hål i öronen och började smälla i dörrar och pussa på Erik Saade-planschen hon under stort jubel fick en dag. Hon fick en cykel och slutade cykla, började kunna gå längre sträckor utan att bryta ihop och vilja ringa ambulans. Hon blev under 2011 medveten om uttrycket bad hair day och så fick hon smink och parfym i julklapp så hennes rum har ändrat lukt.
Lisa då, hon började prata och blev ett litet snille. Ett argt sådant, och roligt.
Och jag började springa. Och idag när jag körde 30 mil tur och retur för att byta en tv så insåg jag att jag i flera MÅNADER tyckt om mig själv liksom riktigt mycket. Kroppswise då alltså, jag tycker nog fortfarande jag är rätt dum i huvet. Men jag jobbar på det med.

2011, stick!