Jag har aldrig fattat
Nu vet jag, jag har blivit en bitterfitta som blir ledsen när folk blir gravida. Som gråter för att prinsessan ska få en bebis, som knappt klarar att säga grattis till vänner som fött barn. Sån är jag, en jävla bebis-grinch. Måtte det gå över, herregud vad jag saknar att må gott.
Det är definitivt inget konstigt med det. Och gissningsvis ingen som tycker att du är konstig för att du inte klarar det just nu. Det tar tid, men det går över! <3
Man känner sig ful och ogin om man tänker efter men man har samtidigt sin fulla rätt att känna så. Det gör fan i mig så jävla ont i själen.
J som har varit smärtsamt barnlös och barnlängtande i 10 år.
J, jag visste inte. Jag är ledsen.
Och ja det gör så jävla ont och jag bara Men TA HIT en bebis NU snälla.
Fast idag fick min vän R en liten flicka och jag blev på riktigt riktigt glad och varm inuti när jag fick bild. Känslor = skitskumma.
Och sån är jag och har varit i över 2 år. Bebissugen som fan och skengravid med jämna mellanrum. Skitroligt :/
Blir ju inte bättre av att Alva och Lukas växer som ogräs, och blir större och större. Och vänner runt om en som blir gravida stup i kvarten typ..
Jag önskar också att du ska må bättre, då vara glad, glad igen. Man måste inte glädjas åt andra hela tiden, i synnerhet inte nu och åt DET.
