Det händer

att jag springer på folk, och att de inte vet. Så då tittar de på min mage och så säger de: Men va, har du fått bebisen nu?
Och jag känner mig så sjukt obekväm, eftersom jag vet att de kommer känna sig så himla dumma och säger att Nej, vi förlorade barnet (efter moget övervägande säger jag så; för "vi fick missfall" låter mindre dramatiskt än det var och för mig är det viktigt att emfasera att det VAR dramatiskt, det var en sjujävvlig händelse och att låtsas som nåt annat vore fel) och då svarar de: Åh. Vad tråkigt. och jag svarar: Ja. Väldigt tråkigt (och här gör jag alltid en grimas och slår ut med armarna, kanske mest för att inte visa att min mun blir ledsen). och den hag pratar med säger: Jag är ledsen och jag svarar: Ja, jag också. Väldigt ledsen.
Sen tar samtalet slut eller en paus och där blir jag detta: Missfallet. Hon Som Fick Missfall Helt Sent.
Det är jag det, för väldigt väldigt många människor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0