Det går inte sova

när hela hjärnan är uppe i tusen varv per minut och tänker ut katastrofscenarier (scenarion? vafan heter det?): Lisa springer upp på vägen, June blir nerknuffad från gungan, en gång var det en som tryckte ner mitt huvud under vattnet när vi badade och det spårade ur och jag trodde på allvar jag skulle dö, tänk om T kör av vägen på väg till jobbet och så börjar bilen brinna och så hinner han inte ut och jag är inte där och kan rädda honom, tänk om nån dör tänk om nån dör tänk om nån dör

Så jag städar, tänder ljus. Hänger tvätt och viker den och kan inte koncentrera mig ens på helt hjärndöda program som typ Tyra Banks Show, diskar men glömmer äta, beställer kläder på nätet och avbeställer igen och speglar mig och särskilt magen hela tiden, hela tiden. Hela tiden.
Det är inga bra dagar, no siry bob.

Kommentarer
Postat av: cruella

Fy vad plågsamt. Det kunde ju liksom räcka med det som är skit i verkligheten. Jag är en katastroftänkare i OS-klass, det är fanimej alldeles hemskt. Jag försöker se mig själv utifrån, som jag själv betraktar sjukligt svartsjuka personer eller varför inte riktiga hypokondriker när det blir så där. Deras problem handlar uppenbarligen inte om verkligheten utan om fantasier som lever ett eget liv - alltså är mina knäpptankar av samma sort. Lite det kanske hjälper. (Nu har jag inte varit med om det du genomlider, men min hjärna går på högvarv hela nätterna när tonåringarna är ute till tre halv fyra.)

2011-08-15 @ 11:37:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0