Så, jag cyklade till Hällevik

imorse, i stormbyarna där ute på landet. Som en jävla dåre cyklade jag, för vanlig vind blir orkan när den har fritt spelrum, och på ladet har den ju det. Rätt över fälten bara svosch och så i mitt ansikte.
Lisa kan efter den cykelturen säga: RAAAAH! Satan! Menvaihelllllvete!?

Och nu är jag hemma och har i några timmar varit mittemellan att må toppen och att vilja spy upp alla mina inälvor rätt över datorbordet hära. Och så är jag mätt som en gris, och lite hungrig. Vidrigt. Det är ett vidrigt tillstånd på min ära.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0