och så kommer han hem och är i vägen. Och hånglar upp mig när han går förbi eller säger att jag är fin i håret idag och så stökar han till och använder för mycket toapapper och kommer upp bakifrån och kramar mig och kysser mig på halsen när jag trillar köttbullar och jag kryper näranära om natten och då suckar han nöjt och sen kommer jag ner på morgonen och tycker det ser för jävligt ut där hans väska ligger och skräpar och jag hittar ingenting och han säger att det är svårt att komma in i familjelivet efter tre veckors ensamhet och det är väl inget konstigt och jag tänker var hemma mer då och när ska han åka och åh nej måste han nånsin åka.
Älskade jävla bästa människa.

Förresten ska vi ställa Lisa i dagiskö. hjälp usch