jag emigrerar till nåt varmt land. Det är detta, att snö ju är vackert och som vi längtat efter riktig vinter och hellre detta än slask och regn regn regn. Men jag slutar aldrig att frysa, att gå en sväng är ju ett helt jävla styrkepass och jag har fått ojämn muskelmassa på bålen, för alltså att variera snöskottningen är inte så enkelt. Är man högerspadad så är man.

Och himlen, den är snögrå och skiter alldeles högaktningsfullt att jag inte vill mer och då får jag ångest; tänk om det aldrig slutar? Tänk om det fortfarande i juni snöar och vi går runt och halkar och huttrar och alla får prata som Birk och säga att Det är en kall sommar vi har, söstra mi.

Och nu fick jag mens också. Det finns många bra saker med att vara frisk, men mens är ju inte liksom.. bra på det viset. Eller jo det är det ju, men åh. Klydd! Det är inte mitt bästa.