Fast vår första månad
var ju kanske mest jobbig för att 1. Lisa är skrikhals med ett omättligt närhetsbehov (jag drömmer om att jag bär henne på nätterna! Fan vadumt, när man ska ha paus och allt.) och 2. T var iväg.
Alltså de vars barn har kolik blir ju inte frustrerade typ ibland och sparkar på soffan och skriker då och då. De måste ju känna sig så inuti jämt, liksom upprörda alltid alltid (upprörd är ett tantord, men när jag tänker på det stämmer det ganska s precis med hur jag känner mig när jag sparkar på soffan eller svär högt åt att jag inte ens kan få hänga upp den satans jävla kukatvättjävelen ifred).
Sen och det här vågar jag knappt skriva, men nätterna är vårt bästa. Det är sov och när jag lägger till henne äter hon direkt, sen är det bajs och en halv datte till. Och förvisso är hon ganska så på dagarna också om jag ska vara ärlig - jag önskade en unge som ville äta när jag la till henne, och fick det. Halvt om halvt iallafall men jag är glad. Fast inatt var det konstigt, för jag drömde om T, att han var ett kontrollerande freak som tvingade mig att städa inuti garderober och sådär. Det skulle vara spick and span, och nu när jag vaknade insåg jag att T var en blandning av sig och av Anna Anka som jag såg på tv igår. Jag är tydligen sjuk i huvet.
Mkt skönt att upptäcka att det bara var en dröm. Fatta vad bra du har det!
Ja det var i sanning en lättnad att vakna och uptäcka att vi är lika grisiga idag som vi var igår. Puh!
Och vad var det för fel på mrs Anka?? Fuuuullkomligt normal människa, jag menar så gör jag också, sköter sig inte hemhjälpen så får de sparken bara! bye, bye liksom!
Haha, jag var så fascinerad av att hon tyckte att ALLT var äckligt: damm, stranden (!!), sina träningskläder, hotellrummen, allt allt allt. Fatta vad jobbigt att tänka så, att allt är äckligt.
