cilanpilans -

Jag har lite söndagsblues

tror jag, eller har förresten haft det hela helgen. Jag vet inte riktigt vad det är jag ångestar för, eller om det är nån slags ptss (nejmen så heter det väl feffan inte? PostTraumatisktStress.. jakanske?) eller så är det bara hösten eller så är det bara så det är, att jag har grubblat den här helgen och så finns det inte nåt på grund av, utan bara ett stort Därför.

Hur som helst, jag läser på facebook och i bloggar, gamla vänner som flyttat och av olika anledningar försvunnit och deras liv är så annorlunda mot mitt och det är här det blir svårt att förklara hur jag tänker. För lyssna: nej jag har aldrig varit någon resare. Jag är en hemmakatt, jag trivs bäst där jag känner igen mig.

Och ändå får jag längt när jag ser att S varit i Indien, och K i Paris och då känns det som om de är såna som bara: Asch, en liten wiikend kan vi väl hasta iväg på och när jag tänker att de kanske är så så känns det konstigt att vi varit så nära - eftersom jag aldrig varit ens i närheten av att vara så. Och om man är så med resor är man kanske det med allt, och tvärtom då om nån fortfarande hänger med, och hur kunde vi vara vänner då?

Nej jag vet inte ens om jag hajar själv.

Det jag grubblar över är att för kanske två år sen (nej tre är det väl nu) kedjerökte jag samtidigt som jag försökte måla lägenheten ensam och nej jag mådde i sanning inte särskilt bra alls men det var en speciell tid på gott och ont. Och nu bor jag himmaviden i alla småstäders moder och det är fullt med barn (två ÄR fullt med) och det är bara så.. annorlunda mot vad jag trodde det skulle bli. Där, då för tre år sen alltså.

Och nu vill jag såklart skriva tusen att jag är lycklig jag är det jag är det, men allvar, sluta nu. Mitt kylskåp är fullt av bilder och teckningar kluddade av min stora unge, och idag gick jag skogsprommis med systrar och barn och systerdöttrar och det regnade hela tiden och vi vann inget choklad. Och jag fick en påse äpplen av syster M och jag och June kunde hålla handen nästan hela rundan för de andra tog bebisen.

Ja, jag är mycket levande.

2009-10-25 @ 19:29:34 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Alle

Jag kan säga att JAG njöt och ha Lisafisa i skogen och ja fick mysa med henne, att ja fick henne och le och gick och pratade med henne och jag såg att Junis ville ha sin mamma själv, så det så! Nästa gång vill ja ha Lisa igen! :)

2009-10-26 @ 00:32:53

Postat av: K

Nej, jag är inte så vidare hastig och det tror jag du vet också? Och även om det varit så så hindrade det ju inte oss att vara nära och så tycker jag det ska vara. Hur är man när man är så med allt? Och är det per definition dåligt då?

För två tre år sedan, ja. Vi pratade om det här igår, jag och en C. Hur den hösten var. Och vad som hänt sen dess och sådär. Konstigt, mycket av det.

2009-10-26 @ 10:25:34
URL: http://klarai.blogspot.com

Postat av: c

Ja, väldigt. Och nej, det är ju det, att det liksom inte finns dåligt eller bra egentligen, men attdet blev annorlundare mot vad jag trodde eller så. Jag vet inte.

Annorlundare är ett ord, jo.

Och Alle, ja såklart ska du var avagnförare nästa gång. :)

2009-10-26 @ 19:02:33

Postat av: johis

Verkar lite inside detta. Men. Det slog mig ändå att gamla vänner är gamla vänner just för att grunden är densamma. Sedan att fernissan med åren läggs på i annorlunda lager - So what?

2009-10-29 @ 13:10:51

Trackback