men liksom inget har hänt. Mer än migrän ensam med två ungar, att syrran kom och ville ha kaffe och då stod jag på toa och hängde tvätt och grät med bebisen i selen. June är sinnessjukt uppmärksamhetssjuk precis som bebisen är. Och jag balanserar vissa dagar på vansinnets rand.
Fast mest är det helt bra, med honey hemma, en galet klok femåring som idag hittat en ny kompis och en bebis som skrattar och pratar med hela kroppen.

Och just det ja. Kanske löss också. Ingen vet, men det finns på dagis och det kliar intensivt överallt. Väldigt intensivt.