i sölve och femåringar är ju på femåringars vis små dramaqueens. Så på en promenad till affären hann hon vara gladgladirriteradgladirriteradirriteraduttråkadgladargledsengladirriteradgladgladförtvivladargglad plus några känslor till. Samma på vägen hem, samma hemma, samma hos mormor.
Dessutom skulle jag köpa mazariner (som jag i detta nu kom ihåg ligger i bilen - why god whyyy? Nu får jag ju fika skorpor vafan) och ville inte släpa ut lisa för att ta in henne i kiosken i två sekunder, så då mutade jag june med glass för att hon skulle sitta kvar. Alltså, mutade henne som i att jag sa: Snälla, sitt här för det tar en minut (ja, det tog mindre än en minut så du kan sluta moralpanika över det på en gång) och när June sa att nej så sa jag: Okej, men jag mutar dig - du får en glass.
Sen gjorde vi önskelistor till tomten. Barnet önskade sig plånbok, hello kittygrejer och sånt, bebisen ville ha gosedjur och mamman ville ha snälla barn, en ny dammsugare och tålamod (mest det).

Imorgon är en ny Junedag (mammaledighet plus varannveckaboende gör att junisen ju kan vara här på pappaveckorna = det bästa av två världar blablabla) och då ska vi elda mat utomhus nånstans. Förhoppningsvis med lånebarn, jag orkar inte hänga med i femårssvängarna när jag är vaken tjugotvå miljoner gånger per natt.