Eller Nesch eller näää eller Nejnej eller Nähäddu. Eller så.
Det är Junes svar på A L L T jag föreslår eller säger. Alltså, om jag så frågade henne om vi skulle åka till nån leksaksfabrik där alla leksaker levde och allt man fick äta var choklad och man fick simma i glass (fast det vore kanske väl kallt), så skulle hon säga nej.
Och samma, hon frågar til exempel såhär: Mamma, hur gammal är Lisa?
Jag säger: Hon är tre månader.
Då svara June: Nej det är hon inte alls, hon är två månader.

Det kan man ju tycka är mesigt att reta sig på och det hade det i sanning varit om det bara gällde den enda gången, men hon är så med allt allt allt.
Nu är det bra om nån säger att: jaha, men det kan du hantera såhär (rätta, ignorera, skoja bort, vafan som helt). Plis help.