Mina ben sticks

och inatt vaknade jag med ett ryck och tänkte: Men var är benettonhandduken då?
Jo, för jag köpte en bomullsmjuk, lysande orange handduk från benetton för några år sen och gillade den skarpt och nu insåg jag att den är försvunnen.
Alltså det gäller att man säger till sin hjärna att tänka på viktiga ting: gardiner (ååh mitt sovrum är så FINT, jag vill bjuda hit folk och visa upp det och Junes rum också), julmat, om vågen gått sönder eller om jag ska väga 65 + resten av livet (69 idag, 67 igår och varför VARFÖR väger jag mig varje dag? Särskilt som jag tycker jag är rätt snygg minus höftfettet), att jag borde diska lisas flaskor, och varför jag drömde att drägglas (infantilt smeknamn, men så var vi ju bara 15 eller så) var här och gräddade våfflor.
Nu har jag druckit två koppar kaffe och kom just ihåg att vi sk atill bvc. Jag borde skriva en fusklapp för att minnas vad jag ska fråga. Men det kommer jag inte göra, och jag komme rinte minnas att ta med mig boken heller (mest för att jag inte har en aning om var den är).

Kommentarer
Postat av: Therese

Du ÄR snygg! Och känns det inte bra att vara "normalviktig" utan att behöva ta till svält? Du är då min stora idol, på många områden, men allra helst på denna. Att va så satans fin och dessutom va tämligen nyförlöst.

2009-11-27 @ 19:48:53
Postat av: tina

Ibland tror jag att det där med vikt handlar mkt om frustration över att inte känna att man kan gå ner och inte nödvändigtvis att man vill vara toksmal jämt. Eller nåt.

2009-11-27 @ 21:48:24
Postat av: C

Jo, jag är glad att jag är normalviktig och att det inte blev som med june. Och tack tack för de fina orden. :) Och tina, kanske har du rätt. Kanske inte. Det är ju det, ingen vet.

2009-11-28 @ 11:54:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0