Först var det nåt jag läste någonstans som jag grät lite till, i förmiddags. Sen grät jag en skvätt när lisa hade en miljon graders feber och vägrade äta. Då grät jag för det är jobbigt att ha en bebis som trotsar alla förväntningar. Sen var det dödlig fångst, då var det en kille som sprallade i vattnet och blev räddad och grät (alltid när män gråter vill jag sympatigråta, helt sjukihuvet är jag). Sen var det för lisa igen, för det var jobbigt att inte få sitta ner mer än sex minuter sammanlagt på hela kvällen. Jahopp, se där. Mina tv-vanor är sådana, att min mamma borde komma hit och säga att mina ögon kommer bli fyrkantiga.