Såhär tunn är min hinna:

jag skriver ner intervjuer och tycker det är jobbigt och tråkigt och blir irriterad, så när J säger att han inte ska ha barnvakten jagordnat och syster M säger att oj vad synd för jag har redan sagt det till lilla kussen, ja då får jag ett pskbryt.
Till och med jag inser ju att det inte är rimligt eller står i någonslags proportion till det inträffade, att ligga på golvet och storgråta i nästan en kvart över att det inte riktigt blev som man planerat.

Jag har lite svårt att hantera det här med flytt och stress över pengar och uppsats och att kompromissa med mig själv hela tiden och släta över sånt jag egetligen blir arg för och att inte riktigt kunna bestämma över mina tider själv och sådär. Just nu är det så helvetes synd om mig. Snart ska det gå över hoppas jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0