Nu gör Britta löpljud igen.

Hade det inte varit så himla fånigt skulle jag fan ha börjat gråta nu, för jag är så TRÖTT. En endaste jävla satans hevtes natt skulle jag väl kunna få sova någotsånär ostört? Jag skiter i att jag måste upp och kissa och vad det nu är, det är det här konstanta jamandet. Jag blir GALEN.

Fast så känner jag kanske för att jag är så trött. Och gravid. Och trött på katten (jamen det kan man väl för fan få vara om hon jamar hela tiden. Lyssna, såhär sitter hon i fösnret: mjaumjaumjaumjaumjuamjaumjau. På allvar!).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0