och det är fan mitt bästa. Såhär, på yogan ska man ta alla tankar man mår dåligt av, stoppa ner dem i en korg (en mental korg alltså) och ställa korgen utanför dörren (hittepådören, den man fantiserar ihop i huvudet). I flera månader (sen december) har jag tagit pengabekymmer och lagt i krgen och ställt utanför dörren, och i flera månader har jag tänkt: ska det vara såhär nu? Ska jag tänka det här varenda gång tills bebisen kommer och jag står här och solhälsar med enorma, läckande bröst?
Det skulle det inte, för det skulle visst ordna sig.

Förresten, på tal om yogan så älskar jag den. Inte själva det där bändandet och ligga på rygg och lyfta höfterna (svimvarning), utan det det gör med mig i fråga om fokus och sådär. Fascinerande, Madonna har rätt (även om hennes kinda yoga antagligen är en smula mer avancerad än min friskisyoga).
 
Nu: Det nödvändiga samspelet.