är det mycket så, tai chi-prylar liksom. Man ska hälsa solen och ja, "ta fram en trana" och sådär. Och hon ledaren är så graciös, som en dansös är hon. Alla hennes rörelser är så eleganta och flytande och jag blir aldrig inspirerad av sånt, utan tvärtom blir jag klumpig och stel och frustrerad. Konstigt va?
När jag yogar är jag alltid i balans, jag kan stå på ett ben i timmar med ena foten på låret och händerna över huvudet. På ki:n kan jag knappt stå med fötterna brett utan att ramla även om jag andas så jag stjäl allt syre i hela lokalen.
Märkligt, men sån är jag.

Iallafall, nu insåg jag att jag helst skulel vilja gå på ki-passen och liksom bara titta på henne. Jag kan skita i att göra tranan själv och bara titta på när hon gör det. Och det är väl kanske DET som är märkligt, egentligen.