en tusen bättre dag! Inga tårar och nästan inget bråk och mitt papper är inlämnat och jag åt god middag och sen, nu. Fick ett mail av en vän en liksom riktig vän som jag tycker om fast vi aldrig träffats utan bara pratat i telefon. Nu hörs vi bara sporadiskt och det är en bra sak för det betyder nog att vi båda mår fint och har det bra.
Iallafall. Han skrev såhär (på ett ungefär): "Tänkte just, eller ja, imorse då, att jag för typ ett år sedan hade en gansika jobbig, trasslig period, och bl a då jag funderade på hur livet ändå går vidare - på att du var väldigt viktig för mig då. [...] men, ja, ville bara skriva det, att jag verkligen var och är glad att du finns och TACK för att du är så bra."

Ja alltså NU skulle jag ju kunna gråta, men inte hulkböla på det där fula och förtvivlade sättet utan bara för att jag blev så glad. Elektronisk post at its best. I sanning.