För att parafrasera

styvmodern M: Det spekar i magen. Spekar ja.
Och jag blir knäpp, varför är bebisar altid (all min erfarenhet av hela två graviditeter talar nu) så att de likosm ska fastna för ett ställe i magen? Som June, som bara älskade min kisseblåda. Eller Nya Bebisen Clifford som alltid måste tänja och spela flöjt på höger sida av magen. Vissa dagar retar det mig, vilket ju är helt sjukt, att reta sig på en ofödd unge. Men sån är jag. Lite sjuk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0