pratar June om. "Det är läääänge tills jag ska dö mamma. En vecka. MINST."

Sen pratade vi om adoptioner och sen pratade vi om provrörsbarn och här blev det lite knivigt. Alltså, jag brukar tycka jag är så sjukt förträfflig som jämt liksom pratar sanning med June (nåja) och berättar hur det är. Iallafall typ ifråga om hur barn blir till och så. Men idag när vi pratade om provrörsbarn blev hon tyst en stund och sen undrade hon plötsligt hur pappafröna hamnat i den där skålen i doktorns rum.
Jag ÄR väldigt gärna ärlig och lite grafisk sådär, men alltså vid runk fick jag dra min gräns feffan. Jag sa istället: Men June det ser du väl? Det är ju ett fröprov, det är ju så det hamnat där, pappan har lämnat det.
Och June sa att jaha, men okej då.

Vafan.