Det verkar som om jag också ska få bli sjuk. Jamen det ÄR fan en glory day, jag är ALDRIG sjuk och alltså ä rdet aldrig synd om mig, ergo det är jämt synd om mig.

Innan ringde K-ur och vafan, jämtjämt glömmer jag vilka fina och bra människor jag känner. Altså jag går runt hela dagarna och mopar och bara buhu jag har inga vänner och T komme rtycka att jag är ett sajko som inte har nåt umgänge och bölböl och så har jag ju VISST det vänner om jag tänker efter.
Det är en bra sak, fast dåligt att jag ska behöva påminna mig själv om det.