och då är T hemma igen.
Ibland gör jag såhär, att jag går in i garderoben i hallen och tittar på hans jackor och skor och flinar för mig själv och tänker att fyfan vad hans grejer passar bra in här. Och andra gånger går jag in i sovrummet och tittar på sängen och tänker att vår säng. VÅR säng, han bor i den här och där har han sovit, på den kudden.

Det är för fan inget konstigt med det? Att vara lycklig, liksom.