men så går det när det sovs på soffan mitt på kvällen. Eller vänta, mitt till kvällen.
Vid ett låg jag i sängen och sprallade med benen för att jag inte kunde somna, och mellan sprallen var jag så arg att jag låg helt stel som en planka och väste åt mig själv att: FöriHELVETE bara sov, hur jäävla svårt kan det vara?
Och sen blev det helt ironiskt, för då somnade jag, drömde tusen mardrömmar om att jag glömde gå till jobbet och så vaknade jag helt försent. Eller, jag kom ju i tid men ändå.

Så nu är jag trött och har en finne där man egentligen vill ha en sån där mouche och så har jag ingen mat så jag får äta müsli och skit och håhåjaja, vad det är synd om mig, jättesynd och stackars mig.

Nu går jag till avdelning 55 och står tyst när di gamle talar.