Jag hjärtar präktighet.

Alltså, ibland på morgnarna stiger jag upp, dricker kaffe och sitter med gapande mun och svullna ögon och glor in i datorn tills klockan är typ fem minuter innan jag ska gå och då blir jag hysterisk och försöker typ duscha och sminka mig samtidigt, tar på skorna och jackan men inga byxor och glömmer kamma mig och så, eller kommer till jobbet med ett öga sminkat och ett som är osminkat. Och så.
Men idag blev det bra som satan, jag är liksom klar nu. Med allt, minus tandborstning och hårkamning men det gå rju snabbt. Fan vad jag är bra när jag bara gör det jag ska.
Och så är disken diskad och det är liksom helt fint här. Ingen vet hur det hände sig, men jag skiter i det och är nöjd ändå.

Och på jobbet läser jag om människors liv och tänker att fyfan vad jag har det bra. Och fyfan vad June har det bra och att jag kanske inte behöver tänka så himla mycket på att ha dåligt samvete för att vi bråkar ibland. Eller, det kan jag väl ha ändå men jag som är s bra på att jämföra mig kan ju iallafall känna mig glad över att jag är någotsånär socialt anpassad och inte sprutar in knark i halsen och sådär.

Äh jag vet inte vad jag skulle komma fram till. Att det är synd om mänskorna kanske?

Kommentarer
Postat av: tina

nja, kanske inte men nåt om konsekvenser av sina val och att våga välja det som känns rätt kanske? Det krävs en del mod för att leva

2008-10-18 @ 11:06:26
Postat av: c.

Ja, det gör det. En hel del mod.

Fast jo, ibland tycker jag synd om människorna iallafall. Fastän de valt själva.

2008-10-18 @ 13:44:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0