Jo, för lyssna, sen jag började gå har jag strött saker omkring: helt dyra överdragsbyxor, en av junes favorittröjor, en hundralapp och idag. Idag tappade jag mina såna där höronmuffar eller vafan det heter, så jag kan lyssna på musik i mobilen när jag går. De kostade flera hundra och jag har inte råd att köpa nya.

Alltså, jag är så arg på mig själv att jag gråter. Det är ju inte så mycket kanske att jag inte kan lyssna på musik längre, det är väl nån slags symbol - att om jag tappar nåt så kan jag inte ersätta det. Jag är så trött på att aldrig kunna köpa nåt roligt, på att om jag går ut så är de pengarna jag använder såna pengar som jag borde använt till annat - typ räkningar, mat.

Satans jävla kukskithelvetesfan.