sa att jag beskrev min migrän så att det lät närmast som en religiös upplevelse.
Och ja, det är nästan nåt övernaturligt i det, att man kan ha SÅ ont och ändå överleva. Så säger man ju alltid om barnafödande. Fast där är det ju värt det, där får man ju en jättefin grej efteråt.
Av migränen får man det här: ostadighet, att bli helt rubbad och säga saker man aldrig skulle sagt annars, ofrivilliga sovmorgnar med sömnsvullet ansikte som följd.

Och så underliga drömmar då. Jag drömde att jag stal kanelbullar av M, paps fru som är en av de mest generösa människor jag träffat i mitt liv. Jag stal dessutom bullarna trots att jag visste att jag skulle få om jag bad om det, och trots att de tidigare i drömmen sagt att här, bara ta. Du får.
Jag vill minnas att jag i drömmen även snodde en bricka och paket med servetter.
Jag är sjuk i huvet, det är kanske det?

Iallafall, nu har jag lite drömångest, vabra.