Ååå tjejer

sjöng vi till middagen, jag och min unge. Om och om igen, det är en fin sång.

Tills June sjöng Ååå Britta och det lät mer likt fitta än nåt annat. Då sa jag att just den versionen fick bli vår egen och sen skrattade jag så jag höll på att ramla av stolen och tänkte samtidigt att fyfan vilken morsa jag är.
Glad och ironisk och arg, och just nu på väg att köpa choklad. June kommer att få gå i terapi i åratal, men hey.

Så länge jag har roligt så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0