En keps

det är det som händer när man dör. Ja, att man får en sån alltså. Det svarar June iallafall på en direkt fråga.

Mycket mysig dag och kväll. Fy fan vad jag älskar min unge.
En gång var det en som sa att Ja nej, du pratar ju aldrig om henne. Och då fick jag sjukt dåligt samvete fastän han propsade på att det var en bra sak. Ja, för en som inte har barn är det ju naturligtvis det.
Och samma människa frågade mig om jag inte gillar June, när jag sa att ett barn räcker, jag är nöjd så.

Amääh.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0