skulle jag gå på fest. Festen var hos en jobbkompis som bodde i porten över gatan, så jag var hemma och tog det lugnt (jag är sjukt dålig på att gå på fest av nån anledning, jag sölar så satans innan jag får tummen ur och går). Iallafall, på det jobbet var jag lite chef och också lite biktmoder sådär, att folk berättade grejer för mig som jag inte riktigt visste var jag skulle göra hän. Skitidet.

De som var på festen ringde en miljon och bara kom uuupp kom uuuppp och jag bara jaja jag KOMMER vafan är det med er och så plötsligt plingade det på dörren och där stod världens mest obehagliga R.H. Alltså han är obehaglig för han är lite äcklig på odefinierbart sätt. Han är liksom.. uäsch jag vet inte. Äcklig.
Han dråsar in i köket, sinnessjukt full och bara: C, jag knaaaarkar!
Jag: Vagördusadu?
Äckliga R.H: Ja, jag knaaarkar. Jag tar amfetamin nästan varje dag.
Jag: Jassåeeh. Där ser man. Det är inte bra?
Äckliga R.H: Hjäähähähähllllp.
Jag: Nuså går vi på fest.

På festen fanns det knark över toaletten, pulver överallt och alla ville bara höra sån där konstig jävla techno och skit och Äckliga R.H kräktes i trapphuset och stal ett par skor som var tre nummer för små så vi fick jaga ner honom och ta tillbaka dem och han bara ylade över hela Snaps att Jag äääälskar er!

Kvällen slutade rätt bra, jag fick hångla med den helt ljuvliga bartendern på Snaps åh vasnygg han var fyfan vad jag smygkär i honom i tusen år. Kanske fick jag ligga till och med? Ingen vet, skitisamma och han är inte alls lika snygg längre tyvärr fast jag hade lätt kunnat hångla med honom iallafall men han är sambo så det vill han antagligen inte.

Vad som blev lite sämre för Äckliga R.H var att jag fick berätta det för min chef. Att han knarkade, alltså han VILLE ju ha hjälp och inte fan kan man springa omkring och knarka varenda dag om man ska jobba med fritöser och skit, det är ju livsfarligt. Ja, det är ju farligt ändå såklart.

Det är Melinda Wrede på radio nu. Är hon så bra egentligen?