morgonprommis, kaffe på ballisen, T sover i min säng. Årstiderna har lämnat en låda med frukt och klarai var vaken när jag kom hem.

T dådå: vi träffades på nätet, msn-hånglade i två eller tre veckor, träffades i riktigheten och blev kära. Han bor i Småland och det är ju en bit härifrån, men vafan. Det ordnar sig.
Och ja, han har träffat fisajune, och jag var så nervös att jag höll på att dö. Men hon bara jaha hajdu hajdu och sen var det liksom som vanligt med bajsprat och hittepå-historier och godistjat i affären.

Fast ja, nu har jag såklart ångest för att han ska säga att nej fy fan, jag ska ha en egen familj och ingen snoris på köpet. Fast det är klart, skulle han göra slut med mig för att jag har världens bästa unge så är det ju knappast min förlust. Såatteh.