är det jag som går nu. Celibat är liksom inte min kopp te om man säger.

Fast ja, bara T kom hem skulle jag väl förstås nöja mig med att bara precis krypa in under hans skinn och vila där. Jag skulle behöva vara nära. Jag saknar att få stickiga pussar, jag saknar att bli väckt av snarkande, jag saknar att väcka honom tusen gånger på morgonen bara för att det är så roligt att han somnar om på en sekund.
Jag saknar hans ögon, hans mun, att diskutera vilken snabbmat vi ska äta och att prata om huruvida man bajsar ihjäl sig alt spyr av mörkt bröd eller inte.

Yes sir, I am needy.