Ah, när åldersnojan
faktiskt släppt säger han nåt som får den att komam tillbaka med full kraft. När jag skulle gå (ja, för att göra en lång historia kort: här ska sovas och så blir det inte om vi sover på samma ställe) sa han tant och jag skrattade och sa jaa, tantalura nånting. Då sa han: Ja, min bästväninna S kallar dig för tant hela tiden, hahaha.
Tant! Vaihelvete.
Fast sen när jag körde hem tänkte jag att vafan då, skitsamma.
Han säger så fina saker, det var så längesen någon sa såna saker till mig, det var längesen nån var så självklar liksom; klart att mina vänner visste var jag var imorse, var skulle jag annars vara och du är oemotståndlig och hej äntligen kommer du.
Hmm, att bli kallad tant av hans kompisar låter ju sådär lagom kul.
Fast å andra sidan, du är ju en cool tant isf tycker jag :D
Som ett mantra fick jag, när jag körde hem, att jag isåfall är den snygagste tanten på jorden. Jag är det. Jag är det. :D
Men allvar, det hade ju varit en sak om jag känt mig massvis äldre. Men det gör jag ju inte, så har de problem med siffror får de ju ha det. I pity the fool som har åldersnoja. :)
Alltså, det där med tant- jag har blivit kallad tant sen jag var 19 och jobbade på Ica. Det är bara trams. Du är ingen tant, jag har aldrig sett en tant som är så tjusig som du och tanter pluggar inte på högskola eller har Juneisar på tre och ett halvt år. Nix.
M - Jag är en galant dam, hahaha.
