Jag har haft gråtorama
Alltså, det ordnar ju sig, och såhär ledsen är jag naturligtvis inte för att F sa att han vill dejta typ bara för att jag är rolig. Vilket av nån anledning sårade mig, jag vetifan. Jag vet inte vad jag hade trott, och jag vet inte vad jag ville höra? Egentligen är det ju såhär jag vill ha det, nån som gillar mig för den jag är. Nån som tycker det är kul att ses då och då och som inte vill ha liksom hela paketet.
Äh, jag kände mig nog lite bortvald eller ratad eller förvånad över att han sa att han inte var kär - jag hade nog velat och framförallt trott att han skulle vara det. Litegrann. Eller att han hade kunnat ge mig något sånt, en egoboost?
Jag är ledsen för allt strul med CSN och pengar osv. Jag har ju en bil jag kan sälja, det är bara så tråkigt att inte ha bil sen. Å andra sidan har jag ju inte råd att ha den egentligen.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra.
Jag ska fundera över helgen.
Men du! Du kan ju dejta MIG för att Jag är så jävla rolig! Så får du lite hämnd på oss män. ;)
Förresten, om det kan vara till någon tröst, så har ju jag varit lite förälskad i dig ända sedan elakpistol-tiden. Ja ja, det är kanske inte någon tröst det heller, men lite gulligt är det väl?
Det ÄR en tröst! Sen elakpistol?! Då var jag ju helt mesig?
Plus jag kan inte dejta nån som är gift. Om han inte har jäävligt mkt fördelar (gissa själv hur jag menar hähä).
Vadå mesig? Du var, och är, hur tuff som helst.
Det andra tänker jag inte ens kommentera på annat sätt än att "Den som gapar över mycket... " ;)
Jag MÅSTE sluta tänka på Freudianskt. Ni fattar.
Du kan få låna min bil om det behövs nångång o jag inte har den ju =)
Haha, jag är tuff! Är jag? Ja kanske. :)
Freud är med mig i allt jag gör och Johanna, du är mkt snäll. :)
