Du sover som en bebis, mamma
sa June innan. Och sen var jag på mitt sämsta humör och bara gorm gorm gorm, hojt och höja rösten att SOV nu, blunda vafan blablabla, tills June sa med sin ynkligaste röst att Jag saknar pappa. Och då som i ett trollslag försvann allt det arga inuti och hela den barnsliga jävla cilan som tittar fram helt ofta försvann och så kramades vi och jag bad omursäkt och sa att så sa jag inte göra igen och då somnade hon. Naturligtvis.
Åh, vilken jävla skitförälder jag är ibland.
Åh, vilken jävla skitförälder jag är ibland.
Kommentarer
Postat av: Helena
Det är jag med, det är vi allihop. Är man inte det är man inte normal.
Trackback