det är väl fint att söndagarna är vikta åt vuxensysselsättningar. Jag och I och våra barnvagnar segade oss uppför ryssberget och det var helt roliga frågor som jag kunde svaret på. En del iallafall.
Jag fattar inte varför jag är i skogen så sällan, jag som gillar det så mycket? Det doftar ljuvligt, lite sumpigt och rått och jordigt och bredvid grusvägen är det mjuk mossa under träden och det är tyst och som mjukt alltsammans. Under fötterna sviktar det, och i skogen ler alla mot varandra när vi möts.

Och sen kom vi upp till ryssbergsstugan och drack kaffe och åt ansjovismacka och när vi gick hemåt i solsken och neråtlut passade jag på att trampa i först hästbajs och sen hundbajs och inte ens det gjorde något. Jo, lite.