Ajöken, Loppan.

Så. Vi kastrerade katten och hoppades att hon skulle bli lite mer.. vänlig om man säger. Och oboy! Det blev hon. Mot mig, och mot bebisen Erik. Resten av familjen var bara ett enda stort jädrans hot som skulle fräsas åt och jagas fötter på.
Jag skrev en annons, och en timme efter den kommit ut på Blocket mailade K, och nu bor Loppaluran där. June grät och grät och grät som bara en nioåring kan, hon sörjde rentav så hon tyckte vi kunde ge bort Sötnos också. Sen gick det över litegrann och sen gick det över ännu lite mer när Sötnos ville kela med June och nu är alla i familjen lättade. Tusen lättade.
 
Hejdå Loppan, det var sådär lite so and so faktiskt att känna dig.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0