gråtit hundra miljoner gånger (en gång till exempel för jag läste om en som hade en häst som fastnade i lera och då stannade hon hos den och lugnade den och var så fint alltammans så faktiskt helt vettiga gråtar jomensåatteh), cyklat en sväng, burit ut Lisa ur en affär (och sen gått in igen iofs), hämtat en sjuk June, ätit kexchoklad och korvgryta och en nötcreme och potatisskruvar och druckit tusen koppar kaffe fast bara halva och sen har jag glömt bort det.
Och så är s-knappen helt jävla dum i huvet mä. Den funkar inte så jag måste läsa igenom allt jag skriver för att rätta det så jag inte verkar helt debil. Åh!