Det beror på att jag är 35 år så kroppen har börjat hata mig. Även har jag världens mest underliga form på naveln som liksom är platt och utsmetad på nåt sätt, men med en keps över. Som en gangsterkeps på en volvo duett om man (mot förmodan) vet hur det ser ut.

Och så har det i dagarna börjat ila i fram liksom. Det är foglossning det, i fissen.

Och så har jag celluliter, på armarna med. I förra veckan såg jag en donna ha helt vanliga jeans på sig, och man såg cellisarna genom jeansen. Det var första gången för mig, och nu har jag en målbild.

 

Sen har jag blivit sinnessjuk också, jag skulle nämligen repa av lacken på hallspegeln och sen måla den vit va, för lite rymd och sånt härligt ljust och fräst. Bara det att då blåste det så innitahelvetes, solen bara TJING! TJONG! zingade sig in i hjärnan på mig genom spegeln och så har gräsmattan förvandlats till en myr- snigel- och myggmatta och alla de djuren bara Åh kolla, vi kan ju klättra upp på det där berget och se vad som går ner där uppe! och så gjorde de det (bara för att bli smättade naturligtvis, jag har aldrig varit så petnoga med att ett liv är ett liv är ett liv). Iallafall, när jag skulle tejpa fast papper på glaset och det puffade till av vinden så fort jag ens närmade mig tejprullen och jag fick använda skor och saxar och mobiler och alla döda små djurlik som hålla-nere-pappret-hjälp, då bara NÄJMEN VAIHELAHELVETESATANSJÄÄÄÄVEL och så skrynklade jag helt ursinnigt ihop allt pappret och skulle preciiiiis precis stega in när Lisa plötsligt och självklart kliver fram bakom balkongdörren och bara: Mamma? Vasaaru mamma? Vagöru mamma, vad ska du göra med pappret mamma?

 

Så nu sitter jag i köket och andas djupt, spegeln ligger i solhelvetet på myr- mygg- och snigelmattan och jag är hungrig.

Söndag, vareja.