Livet far ovarsamt
Och bitter.
Jag har gått missfall igen. Jag har hunnit vara gravid i elva veckor, jag har köpt kläder att växa i. Jag har börjat snegla på spjälsängen och tänka på vilken färg jag vill måla den i.
Vi har aktat oss noga för att prata namn, vi har inte pratat framtid alls. Bara tysta klappat magen och lett mot varandra, för nu. Nu!
Men den här bebisen var också död, fast det var ju inte ens en bebis utan ett foster som dött i vecka 6.
Imorgon åker jag till karlskrona igen. Och får tabletter. Igen.
Mina bittraste tankar: jag som aldrig dricker, jag röker inte, jag äter nyttigt och jag motionerar. Jag har inte våldsam sex, jag är för fan världens moder teresa. Vafan ska jag få missfall för, när kvinnor som aldrig äter utan bara dricker sprit och tar heroin och röker hundra cigg om dagen får tusen friska bebisar (jamen jag vet förihelvete att knarkare och alkisar oftast inte föder helt friska barn, sluta nu)?
Tomten, jag önskar mig en hel graviditet i julklapp. Och en liten bebis. Och en hundvalp kan jag ta också om det inte är för mycket begärt.
Men vafan?! Så arg jag blir, det är ju helt otroligt att livet kan vara så grymt?
Usch och fan vad orättvist. Kramen.
Nej... Kram
Men NÄÄÄ! Fy faan för denna jävla orättvisa! Jag vet inte vad mer jag ska säga. För det finns ju inget att säga. Jag vet. Men jag tänker på er! Massa kramar!!!
Åhh Cecilia, så ledsen jag blir för er skull.
Och jag hoppas verkligen att du får dina julklappsönskningar uppfyllda. Och något som går att packa ner i en glittrig paket med guldband också så klart!
Det är helt fruktansvärt orättvist och så jävla hemskt. Jag vet hur det är, det är det enda jag kan säga. Tror jag fick fyra fem såna missfall där det aldrig orkat sig till ett hjärta som slog. Men vad hjälper det nån. Och de tre barn jag fick bara kom helt bekymmersfritt utan ett enda någe', det här andra skitet var på slutet och så vart det inget av det.
Jag lider med er, det finns inget att säga egentligen. Stor kram.
Nä, jag vet inte hur det är förresten, det var ytterst dumskalligt sagt. Jag vet hur det var FÖR MIG och det var sannerligen inte roligt. Och då hade jag heller inte ett sent missfall som du att bearbeta mitt i allt. Blä.
NäehmenliksombaraNEJ. Vaffan. Jättekram!!
SÅ orättvist! Dumma livet, varför är det aldrig rättvist? Jag vet inte vad jag ska skriva. Håller tummarna för att du inom en mycket snar framtid får din bebis nummer tre.
Jag vet inte vad jag ska säga.. Men jag tänker på dej och känner med er. KRAM!
Åh, vad fan vad orättvist!!!! Jag förstår att du känner som du gör. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Man längtar, man älskar, man fantiserar om hur det ska bli och så rycks det bara bort från en och är som ett tomt hål i en, länge! Jag är så ledsen för er skull! All kärlek och styrka jag har skickar jag till er
Vad ledsamt för er. Det gör mig ont att läsa!
Skickar all styrka till er!
Vad ledsamt att höra. Sänder många kramar i höstmörkret.
Det gör ont att läsa... Kram och jag tänker på dig!
Neej, fan vad livet är så jäkla orättvist. Hoppas innerligt att det blir bra. Snart.
Kram på sig.
Men näe! Så himla orättvist. Och jag kan strunta i alla mina julklappsönskningar bara du får din uppfylld. Kram!
Näää, fy va tråkigt :( Hoppas, hoppas du får din julönskan uppfylld! Kram
Stor kram!
