Det undrar jag verkligen. När ska jag sluta vara såhär overkligt anal och låta bli att rensa lådor, vimma golv, vika kläder, sortera småsmåsmå köksbord ringar kritstumpar snören bollar formade som grodor lerkonstverk miniatyrnystan plastapelsiner formgjutna grisar kor får getter hönor pyttesmå barbietrosor tusentals klämmor hårsnoddar plastkammar sönderbitna nappar färdigmålade målarböcker?
Det är inget roligt (minus att det är roligt när det blir fint, fast det blir det ju aldrig eftersom jag i typiskt depparanda gör lite där, lite här, en smula ovan och lite åt sidan - och inget blir klart för jag kan inte slutföra) för det kommer ändå ingen ny liten människa som ändå hade gett fan i precis allt utom att plira upp i sin mammas rödmosiga tröttansikte.

Jävla kukfansskit.