Jag har grubblat på hur

Skriv vad du vill. Gör det som känns bäst för dig. Om om det blir "fel" i någon annans ögon, vad gör då det om 100 år? Jag har kollat andra bloggar om missfall och de är jätteutlämnande och ingen verkar ta illa upp. Du kan ju skriva en disclaimer innan om du vill. Kolla in denna: http://minaalskadebarn.blogspot.com/2010/08/att-foda-sitt-doda-barn.html?zx=a591c681b34e714f

Jag är nog mest rädd för att det ska läsas av fel personer, det handlar liksom mer om andra tunga saker som rörts upp nu. Jag vet inte, jag kanske bara pratar med dig istället för att ta det med hela världen. Du vet.

Klicka dig in på http://entuvss.blogg.se och ge oss massor av utmaningar!

Klicka dig in på http://entuvss.blogg.se och ge oss massor av utmaningar!

Mhm.. ok. Ja du, det är svårt det där med andras känslor. Det sista du vill ha är ju konflikter. Behöver du bearbeta tycker jag du ska träffa en kurator/psykolog/terapeut. Du kan säkert få remiss av din läkare. Håll inte det inom dig bara utan kanske nu är tiden att bearbeta det nu när det bubblar upp. Annars kommer du bara få migrään.

Jag tror att ha iallafall en utomstående kontakt är bra för, ja du vet ju själv, dem kan man berätta allt, allt, allt för.

Gör som du vill, det är ditt forum och dina känslor. Känns det för utelämnande är det kanske klokt att hämta stöd. Behöver du hjälp att finna rätt samtalskontakt kan jag hjälpa, så du hamnar hos den bästa. Kram.

Jag tror på att vädra. Om man är ärlig kan ingen komma åt en, det är min bestämda åsikt. Själv skriver jag vad som faller mig in. Enda undantaget är att jag inte lämnar ut mina vuxna barn mer än vad de själva okejat.

Vad du skriver och var är upp till dej.



men håll det inte inom dej !Skriv det på ett vanligt block,eller i nån riktig dagbok och lägg undan eller bränn upp.Men det som bubblar upp behöver nog få komma ut,på nåt sätt....

Några samtal hos en kurator kan vara bra stöd att komma vidare,som nån skrev,för en helt utomstående kan man berätta ALLT

Lösenordsskyddat inlägg kan ju vara en lösning.



Men annars så är detta din blogg och du skriver vad du vill så länge det inte är ngt som förtalar eller kränker en annan människa.

Om det är saker som du tror kan påverka dig negativt längre fram och så så kanske du kan skriva för dig själv och bara spara i datorn? Å andra sidan är ju detta för dig och du ventilerar ju genom skrift så skriv, skriv, skriv om du mår bättre av det.

Jag vill verkligen inte vara tråkhönan i gänget, det är en roll jag avskyr, men jag tänker ändå säga: tänk dig för.



Det är så mycket som jag har skrivit i mina bloggar genom åren som jag ångrar. Även om bloggarna är nedlagda i dagsläget så går det att få fram mina texter, om man vet hur man ska bära sig åt. Jag har fått sidor skickade till mig när någon skulle "bevisa" något jag skrivit, och det känns jättejobbigt. Nu har jag svårt att förstå behovet jag hade att vara så jävulsk ärlig med allting, varför jag inte lät något vara privat.



Självklart ska du skriva om det är vad du vill göra. Men ha ändå i baktanken att det kan komma att bita dig mer än ett par trosor längre fram.



Kram på´re. Jag hoppas att du mår bättre jättesnart. Det gör ont i mig att du ska behöva gå igenom så mycket jobbigt.

Men precis, tråkhönan. Jag tänker väl snarast på om man är superblottad och sen går till jobbet - och så har någon där läst det jag skrivit. Det är ju inte som att jag tutar i mig knark eller så, men det spelar liksom ingen roll. Det är nog bättre att låta bli faktiskt, för somligt är för känsligt ens för att prata om med polare så.

Men i princip är jag så, det är okej att öppna upp och vädra ut och prata om och så.

Hej vännen! Jag tycker att det är skönt att läsa det du skriver och tycker att inget av det är FÖR utlämnande. Och alla vi på jobbet saknar dig och vill träffa dig snart igen. Du är speciell! Kram

Åh Sandra, jag är så oerhört glad över blommorna ni skickade. Jag saknar er också. :)