Jo, för jag bloggsurfar och facebooksurfar och bara vanlig-surfar och hela tiden är det liksom såhär.. jag tycker det är så fascinerande att det tycks vara på riktigt. Det här med att leva och andas mode (eller stil eller så). Det är som verklighet för helt många människor, de tar jeans på allvar. På ALLVAR. Eller typ blusar. Det liksom en biggie att klä sig varje morgon, för det måste bli en ensemble som liksom passar den dagen (förlåt, det heter outfit, så oerhört gammalmodigt av mig).
Mest troligt är det så att jag själv sitter hemma på kammaren som en gammal danskostosande (obs jag stinker, det sa june när jag skulle krama henne godnatt) bitterfitta med en rufsig garderob, sprängfylld med inget-att-ha-på-mig. plus mina fotominer är helt bortslösade pga bondsk potatisnäsa och tja.. sen har jag ju typ sådär bra smak.

Så jag får bloggspasmer och tror initialt att det handlar om konsumism och hur mycket det stör mig att shopping är en hobby (men allvar, det är INTE en hobby att köpa saker. Vi måste vara överens om det, mkay?) men inser till slut att det bara handlar om att jag har sådär snygga jeans och att min heminredning är mer jyskstajl än elle interiör.

Eller som tinajes, min fina vän sa: du har väl aldrig feng shui-ångest?
Sant. I sanning är det sant.