Jamen jag har jobbat, det är ju inga konstigheter va. Sen var jag hemma och skulle icke göra nånting: bara springa, inget mer. Fast sen ryckte jag upp mig och körde ändå till gynkan och tog ett cellprov. Och sen pratade jag med psykologen där, på utsatt tid och allt.
Om detta kan jag skriva detta: ingenting. Utom att vafin hon var, och snäll och jag grät och tittade på hennes helt helt fina pulsvärmare.
Sen tränade jag inte då heller utan körde hem och åt en jätteäcklig sallad som jag köpte i förmiddags.

Jepp. Så är det. Såatteh.