Igår: tjuhu!
Vad konstigt det är, den här sorgen. Att jag ena dagen är glad, och känner mig lätt inuti och ljus. Och så andra dagar, som idag: som ett slukhål för att elände som finns. Jag har legat på toagolvet och gråtit som ett barn en lång stund idag. Jag är så jävla ledsen så det inte går att förklara. Satans jävla helvetes. Piss.
En stor och varm kram till dig, från mig.
Åhh fina Cilan. Vill ge dig tusen kramar och jag önskar så hårt att jag kunde knäppa med fingrarna så att du fick må lite bättre inombords!!
Hej söta Cilia! Jag tittade in på OäF idag och scrollade runt, såg nåt tråkigt och letade bakåt... Blir så ledsen för din/er skull!
Har själv haft två missfall men inte så sena (v.12 båda gångerna) och dessutom för över 20 år sen nu, men jag minns att sorgen var rätt oberäknelig, så att säga. Precis som du säger; vissa dagar bra och man tänkte att fii fan nu tar vi nya tag! och nästa dag fattade jag inte hur jag nånsin kunnat tänka så.
Det är nog bara att rida på vågorna och låta dem bestämma, inte kämpa emot så mycket, ligga på toagolvet och gråta när man känner för det. Det blir glesare mellan gångerna, det blir det. Kram till dig!!
Tack. Helt mycket tack. :)
