för mig hur det kan bli såhär, att jag bara M Å S T E sova, men så gör jag det och då mår jag urdåligt nä rjag vaknar. Mäh hur är man konstruerad då?
Och det där med måste, det är så sjukt för det är bara som gravid (eller möjligtvis som man är sjuk kanske, i nån sån sovsjuka särskilt) man plötsligt får som nån som klubbat ner med ett basebollträ invirat i trasor som är dränkta i eter: det bara plopp så somnar man. Eller ja, det gäller ju iofs mest om jag är hemma och ändå inte har nåt särskilt för mig, det ska jag ju i ärlighetens namn säga. Men ändå, det är som om det inte går att motstå, igår somnade jag på trappan till uteplatsen när jag satt och läste. Idag hade jag sansen att packa ner mig i soffan innan jag började dregla.
Men så vaknar jag och då är jag ful, yr, sur, frusen, hungrig och mår illa. Man undrar ju direkt om det är värt det, de där 20, 30 minutrarnas sov. Eller ja, fast uppenbarligen är det ju det för annars kund eman ju tycka att det bara vore att sluta dagsova. Va? Ellår!