Jag är fri som en fågel!

sjunger Rasmus och luffar runt med Oskar i ett ljuvligt sommarsverige. Han går barfota helt utan att sticka sig på några barr och ingenting, sådär som det var när jag var liten, att fotsulorna blev så hårda och tjocka att de var som skosulor nästan.
Iallafall, att gå på luffen är ju ganska ovanligt numer. Dessutom är det mer så, en sommarsysselsättning att luffa. Jag har träffat en som Oskar en gång, det där språket och det där slitna och ruffiga och alla tusen historierna och de ljusa blå ögonen. Fast vi träffades på hösten, och då börjar den där luffarprylen liksom mattas av. Och så värst romantiskt är det ju inte att sova utomhus i oktober, eller leta gammalt bröd i köttclownens sopor eller öla med galningarna på hemlösas.

Ja ingen vet vad jag ville med detta. Kanske bara konstatera att pizzasallad är gott.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0