har det blivit av mig. Jag jobbar inte ens heltid och ändå har tvätten legat och väntat på vikning så länge nu att jag tyckte den luktade lite spya nu när jag faktiskt vek ihop skrynkelhögarna (jag är smart: viker in de värsta skrynklorna och gömmer dem liksom inuti tyget så det ser fint ut i garderoben).
Jag orkar inte diska och inte damma och inte dammsuga och knappt ens sopa och jag lämnar bordet smuligt och hår i hela badrummet och tandkrämsfläckar på spegeln och skor i hela hallen och soporna på trappen i flera timmar.

Nå, idag har vi sagt hejdå till slabbedasken på ett litet tag: idag åkte T till jobbet och June till pappan så nu är det j goch bebisen som städat. Eller bebisen och bebisen, den där lilla möghögen har bara fördärvat ordningen hela tiden med sina spelochdanser, små marsvin och böcker och blöta tidningstuggbitar som hon snafsat på och sen spottat ut.
Slabbedasker, det är vi allihopa. Allihopa.