Såna har jag på mig nu. Äkta alltså, skitslimmade och sen lite utsvängda där nere. Jag ska gå ut och gå i dem nu. Jag är inte rädd. Jag kan visa rövdaller på stadens gator och torg. Som en aladåb ska bluddra gata upp och gata ner.

Eller så går jag i skogen, för där slipper jag det gamla skämtet att nittiotalet ringde och ville ha tillbaka sitt discomode. Jag har redan dragit det för mig själv kanske sju gånger nu. Och nu bloggar jag för jag hoppas det ska bli mörkt innan jag hinner ut.
Jazztights alltså. Och jag.