Förvånat tänker jag

efter att ha smällt igen ytterdörren så rutan nästan ramlat ut, att jag är typ där igen. På gränsen, preciiis precis på gränsen att bryta ihop och bli tokig. Alltså där magen ska sitta, där är ett bara stort jävla hål och i halsen är det en klump hela tiden och hjärnan bara: nejmen jag ORKAR faktiskt inte en dag till.
Fast det gör jag ju.

Och inatt när jag äntligen äntligen skulle få sova. Då gick det inte, jag låg och snurrade som ett jävla grillspett runtruntrunt och hade ångestbilder: june som dök i vattnet och inte kom upp och var ska jag göra av Lisa då för jag kan ju inte bara sätta henne på kanten till bassängen utan måste ju ge henne till nån kanske jenna? nej helst nån vuxen eller kan jag be nån annan dyka i efter henne nej jag vill rädda henne själv såklart kanske ska jag ha henne i famnen när jag hoppar i, bebisar håller väl andan per default eller nesch vafan är jag för en mporsa, tänk om june har panik och ska dra ner mig också då kan ju inte Lisan OCKSÅ dunkna så varifan..

Sen idag vägrar hon sova, Lisa. Hon har sovit i tjugo minuter och nu ska hon inte sova igen och jag blir så satans arg så innan när jag satt alla i bilen och inte hittade min plånbok fick jag gå in och skrika i köket.
Jag behöver för fan hjälp från nån inom psykiatrin. 

Kommentarer
Postat av: johis

Nej. Inte psykiatrin. Du har för grym självinsikt för sånt.



Skrika ut är bara sunt och hade Du bott i södra Italien, Gallipoli eller så, så hade lite frustrationsskrik inte fått en själ att höja på ögonbrynet.



Men SOVA du. Det vore nåt.

Kemiskt inducerat kanske nån natt utan barnansvar?



Desperate situation - desperate measures.

2010-06-28 @ 16:05:30
Postat av: cecilia

Ja, sömnen ja. Hur kan det ens vara möjligt att naturen hittat på att man ska vara vaken jämt jämt nä rman får småbarn? Va, hur tänkte de då, nä rde bara Nu får du vara vaken och på stand by hela tiden och tyvärr inte orka springa från odjur som vill ha ihjäl er. Sabeltandad tiger? Tyvärr, du har småbarn så du är död.

2010-07-01 @ 08:22:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0